Olaus Laurentii

Olaus Laurentii (1543-1607) var kyrkoherde i Gagnef från ca 1572 till sin död, och får nog anses som den mest kände av de tidiga invånarna i församlingen. De flesta släktforskare med intresse för Gagnefs socken känner till Olaus Laurentii som anfadern till många av de släkter som fortfarande kan återfinnas i Gagnef.

Det följande är en text hämtad från ”Olaus Laurentii Släktbok I” av Eric Sundlöf som tog initiativet till att bilda Olaus Laurentii släktförening.

”VEM VAR OLAUS LAURENTII – OLOF LARSSON 1572/73 – 1607?”

Svaret på denna fråga får vi bäst genom att citera Teol. D:r Gunnar Ekström i Västerås Stifts Herdaminne 1949:

Herr Olof torde ha varit från ”södersta gården” i Borlänge i Stora Tuna, församling. År 1571 är han bosatt där. Tydligen har han då ännu icke fått prästerlig befordran trots den rekommendations-skrivelse från konungen till biskopen, som han 5 november föregående år lyckats utverka. I Gagnef återfinnes han i början av 1573, eftersom han utskrivit tionderegistret för detta år.

Den 16 februari 1577 underskriver han i Stockholms län anslutningen till liturgien, likaså 1593 Uppsala mötes beslut. Den 20 februari 1594 giver han på samma plats konung Sigismund sin trohetsed. Såsom medlem av domkapitlet är han 1595 närvarande vid riksdagen i Söderköping och underskriver 17 oktober rådets och ständernas samfällda svar på hertig Karls propositioner. Påföljande år är han tillstädes i Rättvik, då ständerna i kontraktet ansluta sig till riksdagsbeslutet. Likaså underskriver han i Leksand 12 november 1598 Dalarnas läns och Bergslagens beslut att stödja hertigen. Trohetseden till konung Sigismund uppsäger han i skrivelsen 17 juni 1605.
—-
Socknen (Gagnef) utökades 27 februari 1600 därigenom att Bäsna lades hit från Stora Tuna, församling (W). Ansökan hade gjorts av Bäsnafödda för den långa vägens till Tuna skull. Å andra sidan minskades pastoratet, då Bjursås, som tillhört Åls församling, nu blev självständigt. Under 1577 hade Djurbygge (Liurbygge) treding fått försvara laxfisket vid Storstup mot ”några bönder i Västerdalarna i Malung”, som sökte ”göra dem hinder och tillägna sig något av det laxfiske, som samma treding av ålder haft”. Konungen förbjöd den 18 november att fortsätta härmed.

Den 9 december 1591 bjuder herr Olof upp ett fäbodställe på Åls församling, , Dalarnas län byggeskogen, köpt för 3 fat, 200 dlr och 2 mk osmundjärn. En systerdel i gården i Borlänge, 2 spannasäde stor och köpt för 18½ dlr 43 ld silver, uppbjuda 1593 han och Simon Tomasson, tydligen en släkting. Samma år börjar han skaffa sig del i ett hemman i ”Södra Liur” i Gagnef. Vid tinget 19 december bjuder han upp ”en tredjepart”. Tillhörande äng Stentäpp, Ljureshaga och Stusbodarna togos med 1600. Under 1602 och 1603 utökas innehavet i hemmanet till hälften, varjämte Äseäng och halva Ljureshaga tillkomma. Åren 1603, 1605 och 1606 bjuder han upp en äng vid Bodarne köpt för 10 dlr.

År 1606 är han ur mantal såsom varande över 60 år gammal. Påföljande år erlägger han kröningsgärden. S. å. har han dött. Detta torde ha skett på sommaren eller hösten, eftersom efterträdaren tagit vid 3 sönd. i Advent.

Olaus var gift 1) med okänd 2) med Margareta Nilsdotter, som 1598 frikänns för beskyllningen att ha ”trollat herr Olof till sig” och som 1606 är över 60 år gammal. Ännu 1632 bor hon kvar på halva hemmanet i Djurås, vilket hon enligt kungl. brev 14 november 1613 hade skattefritt.”

Ur Gunnar Ekström: ”Västerås Stifts Herdaminnen, återstående församlingar, sidan 507” finner man ytterligare:

”Olaus Laurentii, Olof Larsson 1570-1572/1573. Herr Olof torde ha varit bördig från ”södersta” gården i Borlänge (KLHA 1593.17.5, 1598.29.4). Han innehar där 1570-1572 4 tndl i Gylles fjärding (DH 1570:20). Hans förmögenhet är 1571 45 ld silver, 1 lpd tenn, 6 lpd koppar och 2 kor, tillsammans värda 209 mk 2 öre (-L:14).
Konungen tillsänder 5 november 1570 biskop Ofeeg en rekommendation för herr Olaus Laurentii (UD:6). Vi finna honom 1573 som kyrkoherde i Gagnef.”

Olaus Laurentii familj

Olaus hade, så vitt är känt, med sin ”okända hustru” 6 barn:

Kerstin, d. 20/5 1649 i Ål. Gift med Laurentius Erici Angermannus.

Anna, d. 1639. Gift med 1) Anders Matsson, 2) Israel Petri Dalekarlus. Det enda som är känt om hennes make Anders, som hon gifte sig med 1605, är att han var född i Backa. Hon gifte sig en andra gång 1613 med Israel Petri Dalekarlus (Israel Pedersson), född i Nås som son till kyrkoherden där, Petrus O Salamontanus, och som avled som kyrkoherde i Nås den 17 nov 1628. Anna hade sju barn med Israel, som medförde ytterligare sju barn från ett första gifte.

Susanne, d. 28/11 1633 i Falun. Gift med 1) Georgius Nicolai Tunamontanus, 2) Georgius Georgii Silnaeus. Hennes förste make var Georgius Nicolai Tunamontanus (Jöran Nilsson), komminister i Stora Tuna, och död där 1630. Ett barn är känt från detta gifte. Hon gifte sig sedan med Georgius Georgii Silnaeus (Jöran Jöransson) den 29 oktober 1631, vilken var född i Sellnäs, Stora Tuna, församling. Han var komminister i Falun och han avled i Falun den 28 november 1633.

Karin, d. 8/9 1631 i Dingtuna. Gift med Martinus Andreae Cuprimontanus. Hennes make Martinus Andrae Gagnius (Mårten Andersson) ev. född i Tjärna, kaplan i Gagnef, kyrkoherde i Götlunda socken i  Närke och kyrkoherde i Dingtuna. Han avled i Dingtuna den 16/9 1634. Tolv barn, som kallade sig Gagnius är kända från detta äktenskap.

Hans, d. 1644 i Ål. Hustru okänd. Om honom vet man endast, och med osäkerhet, att han bodde på Brenäs i Ål.

Anders, d. 5/12 1636 i Ål. Hustru okänd.

Av dessa är det endast Kerstin som är av intresse för släktgrenarna i Gagnef. Det finns kanske utanför vår släktings kretsar mera kännedom om de övriga 5 barnen, och i så fall skulle vi mycket gärna ta del av denna kunskap. Nu går vi vidare till Kerstin Olsdotters familj.

Kerstin Olsdotters familj

Det har tidigare antagits att det var Olaus Laurentii dotter Anna som var gift med Laurentius Erici, men senare forskning har visat att det snarare var dottern Kerstin. Ur Erik Sundlöfs ”Olaus Laurentii Släktbok I” citerar vi:

”Anna Olausdotter var gift med Laurentius Erici, kaplan i Gagnef 1600. I slutet av 1613 blev Åls församling, , Dalarnas län eget pastorat. Givetvis uppkom då frågan vilken som skulle bli kyrkoherde där. Valet föll på kaplanen i Gagnef, Olaus Laurentii måg, Annas make Laurenti Erici Angermannus.

Laurentius Erici kom till stiftet ifrån Norrland och ibland skrev han sig som Helsingus och ibland Angermannus. Han prästvigdes 1598 och var då lärare i Västerås. Han var en skicklig och drivande präst som sökte stadga det nya pastoratet och bidrog huvudsakligen till dess förmåner. För egna medel inköpte han jord till bostället. 1637 förvärvade han sig hemmansdelar i Djurås, då köpta av Mats Ersson i Sifferbo. Dessa hemmansdelar hade kyrkoherde Lars haft i pant sedan 1625.”

Laurentius Erici var född i Ångermanland, okänt när och var i Ångermanland, och han avled den 10/5 1648 i Ål. Även Kerstin hade 6 barn, varav Erik är anfader för den stora Gagnefs-grenen. Det bör noteras att även Kerstins döttrar Brita, Anna och Margareta blev anmödrar till betydande grenar i trädet, och Margareta till den näst mest omfattande, nämligen Ål-grenen.


Kerstin Olsdotters 6 barn
Här är det endast Erik som vi har någon riktig kännedom om (se nedan).
Om Kerstins barn och deras makar vet vi:

Erik Larsson (1605-1689). Gift med Anna Matsdotter (1610/1611-1679), som vi saknar mer information om.

Olof Larsson (1607/1608-18/12 1681). Om honom vet vi att han var länsman i Ål och avled på Brenäs därstädes. Hustrun är inte känd.

Brita Larsdotter (1618/1619-1692). Britas make, Daniel Johannis Buschovius, 25/8 1599-11/7 1677, (Daniel Hansson), var född i Stora Tuna. Båda avled i Kumla socken. Sex barn, vilka kallade sig Elvius, är kända från detta äktenskap.

Anna Larsdotter (d. 1668). Hon gifte sig första gången i Ål troligen 1644 med Petrus Matthiae Arosienis (Peder Mattsson) f. 1619/1620, d. 1660. Han var bl. a. överkaplan i Västerås. Tre barn nämns i herdaminnet. Andre maken Laurensis Johannis Lillhaerensis (Lars Jönsson) var född i Lillhärad, Västmanland 1619/1620 och avled som komminister i Gagnef den 5 oktober 1682. Anna gifte sig med Laurensis 1662. I sitt andra äktenskap med Regina Göransdotter Dybeck hade han fyra barn, vilka tog namnet Elfgren.

Margareta Larsdotter (d. 1691). Margareta och hennes make Johannes Petri Kumblensis (Johan Persson), gifte sig på 1630-talet, troligan 1639, i Ål. Johannes föddes 1607 i Kumla som son till Per Strångesson. Han kallde sig ursprungligen Hans och avled som kyrkoherde i Ål den 15 maj (eller möjligen januari). Sju barn är kända. De kallade sig Ahlenius eller Alenius och Alenia.

Lars Larsson (d. 1648). Om honom vet vi ingenting.


Om Kerstins son Erik Larsson citerar vi ur Eric Sundlöfs ”Olaus Laurentii Släktbok I”:
”Från upptecknade notiser av Fil. mag. Oscar Hanspers citeras om Eric. I olika tingsprotokoll heter det:

1641
Eric Larsson i Liurås gjiordt jordabyte med sin fader Herr Lars Erici, kyrkoherde i Åls församling, , Dalarnas län som följer. Herr Lars gifuer sin son et gamalt fäbodastelle Studsboda b:d, som en tydh hafuer legat öde och ostengt och lyder till Erics heman, det han boor uppå. Deremot uplåter Eric sin fader en stoor svedh uti Åls församling, , Dalarnas län sochen belägen strax hoos hans fäbodar uthi Åls församling, Dalarnas län sochen som han (»Eric Larsson») hafuer brukat Rog uppå. Bytet stadfästet 21/9 1641. Sannolikt har Eric Larsson, sedemera kronolänsmannen, förvärvat hemmanet och gården i Djurås något av åren 1637-41. Ländsman vid denna tid var Olof Knutsson i Mjälgen, vilken Eric Larsson senare efterträdde.

1642
klagar Eric Larsson i Djurås på en del Gröntufskarlar som fördrivit hans boskap i Stussbodarna samt fällt fall över hans fävägar. Dessa hade grundat fäbodar i Sols- (eller Ny-) bodarna.

1643
i en klagoskrift rörande åverkan på sin och sin grannes, Johan Mickelson åker, är denna undertecknad av honom personligen. Han kunde alltså skriva, vilket var högst ovanligt vid denna tid. Eric Larsson torde ha efterträtt Olof Knutsson som länsman omkring 1659, vilket år det talas om »gamla ländsman Olof Knutsson», som hade att svara för en del bedrägliga timmeraffärer 1656, 1657 och 1658.

1665
byter länsman Eric Larsson i Djurås jord med sin svåger pastor Daniel Johannis i Kumbla, så den senare ger Eric sin del i Djurås och Eric ger sin svåger Daniel sin del i hemmanet i Borlänge.Samma år byter också ländsman Eric Larsson jord med sin broder Olof i Brenäs i Åls församling, , Dalarnas län, så att denne senare får Erics andel i rästfäbostället i Åls församling,  Dalarnas län och Eric sin broder Olofs del i hemmanet i Djurås.

1672
anklagade länsman Eric Larsson i Djurås åtskilliga personer för att de ställt till med tumult i sockenstugan när han utkrävde dubbla mantalspengar av dem, som skedde enl. order. Eric Larsson torde ha frånträtt sin länsmanssyssla år 1680. Men han lever ännu 1686 enligt ett arvsskifteutdrag fastän han inte anges som länsman, vilket annars är det vanliga. Från och med 1687 är Eric Larssons namn borta ur längderna.”
I övrigt hänvisar vi till Olaus’ släktträd.